surrfia

Ja nu är jag här och skriver lite igen... Allt känns bara svart.... Skriva känns bättre men ändå utlämnande... Vet ju att det finns dom som  mår bra av att andra inte gör det... Ibland funderar jag på lösen här på bloggen men då kan ju inte vem som helst läsa... Äh ja vet inte. Just nu vet jag inget. Inte hur jag ska börja. Inte hur jag ska sluta. Vad vet jag? Ingenting.

Skrev ett långt brev idag. Dystert. Ska jag eller ska jag inte? Vad är bäst? Lämna? Inte lämna? Vill vara liten igen. Slippa må  så här. Hjärtat gråter. Vill bara stanna upp och ropa. Hallå? Var är vi på väg?

Måste ändå skriva ett stort TACK till alla er som tar er tid att lyssna på mig. Hoppas ni slipper detta helvete. Hjärnspöken. Magont. Ovisshet. Ledsamhet. Lättnad. Ja listan kan göras  lång.

Over and out.