surrfia

Jag, en trasig själ. Det gör så ont i mig. Hjärtat värker varenda sekund. Tårarna bränner ständigt bakom ögonlocken. Är det så här det ska vara att leva? Försöker hålla en fasad, vara stark utåt. Lyckas inte. Det går över säger alla. Tänk på något annat. Lätt för andra att säga som inte har en aning om hur jag mår. Ett stort kaos inom mig.

Fick uppleva tre år av enorm lycka. Tre underbart fina år. Tre år som tydligen inte betyder något alls. Hur kan något så fantasktiskt vändas till en mardröm? En mardröm som inte går att vakna upp ur. Jag älskade och var älskad. Att vakna varje morgon och känna lyckan som fanns. Att finnas där för varandra. Men så plötsligt rycks allt bara bort. Vad finns kvar?

Det enda som finns kvar är, Varför?????